Thursday, February 10, 2011

Mikrofonkåt (in swedish)

Hett tips, ikväll visar tv4 en dokumentär om rapartisten Petter. Den kan nog vara intressant oavsett om man diggar ripprapp eller inte.

Säga va man vill om Petter idag men han har varit enormt viktig för hela den svenska hip-hop scenen. På senaste tiden så har han figurerat i diverse tvivelaktiga sammanhäng, men jag har fortfarande respekt för karl. Han är ärlig, rak på sak och står för va han gör och säger, sånt gillar jag.

Ska man snacka hip-hop och tvivelaktiga sammanhang så står P i skuggan av han jag anser vara en av grundarna till svensk hip-hop,
mr. Dogge "Doggy" Doggelitio.
Jag började "tjuvlyssna" på Latin Kings redan under högstadiet, 93-95. Det va inget jag talade högt om iom att jag va benhård tuppkamspunkare med 14-håls gettagrips och nitad skinnjacka. Att lyssna på hip-hop va en dödssynd. Idag är det knappast någon hemlis att jag både lyssnar på och utövar hip-hop ibland. Något som däremot inte många vet om är att jag redan 1996 gick med i TLK's fan-club. Som startkit fick man ett bevisbrev på sitt medlemskap, ett signerat vykort med originalsättningen + två stickers. Det hände inte så mycket mer än så. Haha. Ska snoka rätt på det nån dag.. Jag håller fortfarande "I skuggan av betongen" som en av de bästa svenska hip-hop skivorna.

Men det va först när Petter kom ut med sin debut "Mitt sjätte sinne" som jag verkligen fick upp ögon och öron för genren och började snoka runt mer. Jag gjorde min egna hip-hop debut 1998 i ett lokalt radioprogram "Uncut Hip Hop". Då va det just introt på "I skuggan av betongen" som jag rappade över. På den tiden va det både dyrt och svårt att boka studiotid så jag spelade in den låten, och mycket annat, hemma på pojkrummet hos gitarristen i mitt dåvarande trallpunksband. Han hade nån specialstereo som man kunde koppla in en mick i, typ som en karaokemaskin. Man spelade en cd-skiva som vanligt, sjung i mikrofonen och så "reccade" man på kassettbandspelaren. Det va inte krångligare än så. Kvallen va brusig och långt ifrån den bästa, men det va trve diy och fuck dyra påkostade produktioner och lyxstudios anda.

Längst upp till vänster hänger jag och "Doggy" fett på en efterfest. Till höger ser ni en galen publik i Trondheim. Längst ned till vänster har vi "radioprataren" och till höger om honom så kör jag, Hauk och Rim-Jim live på Torvalla Fritidsgård.

Jag tyckte att det va kul att göra något annat än att bara skrika och veva punk så jag började sidekickade en kompis från orten som rappade. Gästade även på ett par låtar på hans skiva, efter det va karusellen igång. Efter några års spelande la jag av helt abrupt, jag fann ingen glädje längre. Känslan jag haft av att göra någonting annat hade sakta förvandlats till slentrian och en jävla massa skitsnack.
Hip-hop och punkkulturen har många likheter men samtidigt väldigt många olikheter. Det blev en kraftig kollision mellan två främmande världar skulle man kunna säga. Punkarna fällde ständigt spydiga kommentar för att jag lyssnade på hip-hop och grabbarna med baggypats tyckte inte att jag va tillräckligt "äkta" för att jag spelade i diverse punkband. Bara för att provocera båda lägren så gav Human Waste ut en 7" (I skuggan av erat Sverige) där vi hade en renodlad hip-hop låt på b-sidan. Vissa stampade foten i takt medan andra såg rött och tyckte att jag/vi "sålt ut". Titel refererar även till Latin Kings skiva, många trodde att det va en direkt stöld av Skitsystem. Vilket inte va helt osant heller.

Jaja, mycket text endast för att peppa lite för Petter's dokumentär ikväll, men, men.

Jag såg hur som helst Petter live för första gången på Hultsfred 1998. Det va en av programledarna i just "Uncut Hip Hop" som tyckte att jag borde kolla upp "Petter, nån ny snubbe från stockholm som kör på svenska som tydligen ska vara riktigt bra". Han spelade i ett tält, på den näst minsta scenen, på stranden bakom skaterampen.
Vi va väl runt 100-200 pers i publiken. Rusiak, Pee-wee, Eye n I, Ken m.fl gjorde honom sällskap på scenen. Och jag tyckte det va jävligt bra. Han presenterade sin första singel "Mikrofonkåt" och slängde sedan ut ett par maxi 12" till publiken med just den låten på.
Jag lyckades knuffa till mig ett ex, ett kamouflage prytt omslag och vita labels. Den plattan gick varm hela sommaren. Några månader senare gav han ut sin debut fullis...och ja, ni vet ju alla hur det gick efter det.
Efter att jag kollat klart på Petter & co knatade jag bort för att kolla in Refused och några hårdrockare från Birmingham.

"Radioprataren" blev sedan DJ Tabikk och snurrade vax i mitt hip-hop band. Det va även han som sålde på mig ett ex av Da Loop Troop's tidiga demokassetter "From The Wax Cabinet". Men det är en annan historia...

5 comments:

Masken said...

TLK är kanon :-) Men som sagt inget man pratade högt om då, haha. Jag meckar en jag meckar två jag meckar tre...

En hemlig beundrare said...

Jag har en Sylen skiva någonstans som jag fick av dig på nån spelning runt millenniumskiftet. Bor inte kvar i Östersund längre men försöker hålla koll ändå. *smily* Tihi

Raj-Raj said...

Den va inte superbra den där dokumentären. Såg att hav va en del i Åre. Är väl dina hemtrafter? Känner du Petter?

D-takt & Råpunk said...

MASKEN: hehe, den klassikern har man ju lallat på mer än en gång. haha.

EHB: jag va som mest aktiv i slutet av 90, början 2000 så det är inte omöjligt. jag gav alltid bort skivor efter att jag sulat i mig nå 6-pack. på den här bloggen skrivs det inte många rader om hip-hop eller så mycket "lokalt". men alltid bra att hålla sig uppdaterad.

RAJ-RAJ: nä, hade faktiskt högre förväntningar. den va väldigt fattig, eller va man ska säga. jag har värmt upp publiken åt petter ett par gånger och vi har varit på samma fester. men känner kan jag väl knappast påstå. åre = ca 1tim med bil från öset.

årre said...

ETT SEXPACK FOLLE OCH ANTIPOLIS!